myownbieberstories

Justin är en mycket bättre kyssare. Och jag borde väl inte kyssa någon när jag och Andreas precis gjort slut? Men det skiter jag faktiskt i

---

………………………………………………………………………………………………………………………………………………………

När jag och Justin har pratat i flera timmar känner vi båda att vi börjar bli hungriga och vi går till närmaste pizzeria. Trots att det är ganska mörkt ute och inte så mycket folk i området tar han på sig luvan ovanför kepsen och sen hans svarta solglasögon. Uppmärksamhet från paparazzi och liknande var det sista han ville ha just nu. Inne på pizzan bar det alldeles tyst, det enda som hördes när vi kom in var en guldklocka som plingade när man öppnade dörren. En kort kraftigt man står bakom disken och väntar på vår beställning. Medan vi väntar på pizzorna slår vi oss ner längst bort i resturangen vid ett litet bord för 2. I högtalarna hördes svag musik och värmeljusen på borden höjde mysfaktorn lite extra. Under någon minut sitter vi bra där och kollar på varandra. Jag är så glad att jag har lärt känna Justin, han är underbar!
- Göm dig, säger jag snabbt till Justin och vänder sen ryggen mot fönstret.
- Vad är det?! Justin låter rädd.
- Det var han, Andreas!
Han tar tag i min hand och kysser den ömtåligt. Han kollar på mig med hans bruna ögon och ler.
- Jag är här Emeliy, det är ingen fara. Han ska inte få skada varken dig eller Cher.
Hans röst får mig lugn och jag känner mig verkligen trygg med honom!
* Telefonen ringer *
Jag tar upp min telefon ur fickan och ser att det är Andreas som ringer. Med hjälp av tecken språk visar jag Justin vem det är som ringer samtidigt som jag svara:
- Ah, hallå?
Den mörka rösten jag hör i luren låter andfådd, men mycket välbekant.
- Jag skulle bara ringa och påminna dig om mina pengar baby, vi ses på samma plats som vi sågs sist. Andreas röst ger mig kalla kårar och jag känner hur det kokar inom mig!
- Kalla mig inte baby! Jag snudd på skriker i örat på honom och pizzabagarna kollar förvånat upp på mig.
- Jag vill ha pengarna i morgon vid 12 och du måste lova att kommer själv!
* piiip piip piip *
Det tutar upptaget och han har lagt på.
Jag sitter som förstelnad med mobilen kvar mot örat och bara kollar ut i tomma intet.
- Det ordnar sig gumman, jag sätter in pengarna på ditt konto så fort vi kommer hem.
- Tack Justin, jag vet inte hur jag ska kunna tacka dig tillräckligt!

- En Hawaii och en kebabpizza utan svamp?
Pizzabagarens röst var mörk och lite hes. Han såg ut som Super Mario fast utan keps ungefär!
Vi tar emot pizzorna och hugger sedan in båda två! Vi stressar inte alls och sitter på pizzan länge. Tillslut ber de oss att gå ut. Vi tackar för oss och går sedan ut på den mörka gatan. Justin lägger armen om mig och har den kvar där tills vi når ända fram till min ytterdörr.
- Och du får lova att inte säga något till min mamma, hon vet inget om Andreas och mutan!
Jag får ett leende till svar och jag visste att Justin förstod allvaret.
När vi kommer upp på mitt rum är vi båda väldigt trötta så jag börjar ta fram en madrass jag ska sova på.(Justin får sova i min säng)
När jag är mitt uppe i bäddningen kommer det plötsligt någon och slänger sig över mig. Justin hamnar på mig och jag känner hans goa ‘parfym. Jag sträcker lite på huvudet och kysser honom.
- Ska jag få sova själv i din stora säng? Kan jag inte få lite sällskap?
- Jag tänkte.. mer hann jag inte säga innan han föll i meningen åt mig.
- … att du la en madrass på golvet ifall någon utav oss skulle ramla ner?
Vi båda skrattar lite försiktig. Jag borstar tänderna snabbare än honom så jag hinner sätta på mig min pyjamas och lägga mig under täcket innan Justin kommer in i rummet, i bara kallingar.
Han ser ju inte dålig ut direkt!
Han kryper ner under täcket bredvid mig och vi somnar båda ganska snabbt.

Jag har planerat att ha gett mig av mot Andreas innan Justin vaknar. Är han vaken kommer han bara trotsa på att följa med och ska jag vara ärlig blir det bara krångligt. Även fast jag gärna skulle velat ha honom med mig.
Bussen åker förbi husområden, bondgårdar och stora villor ute på landet. Nu vet jag inte riktigt vart jag är. Bussen stannar och chauffören säger åt mig att detta är sista stoppet. Den friska lite kyliga luften biter tag i mina kinder. Sedan börjar jag sakta gå åt det håll jag fick för mig att huset låg. 20 minuters vandring senare skymtar jag den lilla röda stugan bakom en träddunge. Mins steg blir snabbare och snabbare. Jag kan inte hindra tårarna från att komma. Jag var bara några meter ifrån mitt barn! Åh vad det skulle bli härligt att omfamna henne igen.
När jag kommer in på uppfarten möter Andreas mig med Cher i famnen. Som tur är verkar hon oskadd och hon ler stort är hon får se mig.
- Ge hit henne nu, skriker jag så det eker över hela gården.
- Jag ska kolla så jag har fått pengarna först.
- De har kommit in, jag satte in de igår kväll! Jag snäser åt honom som jag aldrig tidigare har gjort åt någon.
Han kollar sitt konto och ler nöjt, räcker över mig Cher och springer sedan snabbt därifrån.
- Vi flyttar från stan ikväll och jag har bytt nummer, skriker han när han springer längs grusvägen.
Jag skiter fullständigt i vad han gör, det viktigaste är att Cher är hos mig och mår bra. Men ett litet problem var hur jag skulle komma hem. Och när jag väl kommer hem hur ska jag förklara allt för mamma? Om Andreas kidnappning och om alla pengarna jag är skyldig Justin? Och på tal om Justin, fanns det något mellan oss, mer än som vänner? Och hur blir det när han ska på turné?