myownbieberstories

Vi åker runt i flera timmar, hittar honom inte, inte ens hemma hos han. Inte på hans favoritmatställe, inte någonstans. Vi åker runt på gatorna och letar också.

Jag ser en figur som ser väldigt bekant ut, han har något i handen...

---

---

Eller rättare sagt något han håller hårt mot bröstet/magen. Jag känner igen honom så väl. Visst är det Andreas, med det där bruna håret, blå ögon och snygg kropp.
- Där är han! ropar jag och pekar. Justin kör in till kansten och jag rusar ut.
- VAD HAR DU GJORT, VA?! vrålar jag och puttar till honom, han vänder sig om, men det är inte han. Det är någon okänd som går och bär på något i en säck. Han ser vettskrämd ut, men på ett sött sätt.
-F-F-förlåt, stammar men börjar sedan gapskratta och han le rlite svagt. Jag går tillbaka mot bilen och fortsätter skratta.
- Vad är det som är så kul? Frågar Justin nyfiket när jag satt mig i bilen.
- HAHAHA! Asså jag gick fram och putta honom och skrek "VAD HAR DU GJORT, VA?!" typ, mne sen var det inte han. Det var någon söt kille som blev vidare, svarar jag och skrattar. Dom andra börjar också skratta, men det dör fort...

- Hej det är Mia, svarar min mamma i telefonen när jag ringer till henne. Jag är på väg hem från våran "rundtur" Jag valde att gå så att jag kunde få tänka lite.
- Hej mamma, har du hört något? Frågar jag oroligt. Hon suckar.
- Nej, jag är så ledsen, att han var kapabel till det kunde väll ingen ana.
- nej, men jag är på väg hem nu, är hos dig om 20?
- Okej gumman, det börjar vli mörkt, ta det försiktigt.

Jga lade på och suckade. Undrar vart hon och han kan vara, jag menar han kan väll inte skada henne? Hon är ju hans barn. jag provar och ringer på hans mbil igen, och denna gången svarar han.
 
*samtal*(detta är Andreas, detta är Emeliy)

- Om du vill ha tillbaka din unge så får du ta och komma hit och prata! svarar han hotfullt.
- Vaf*n Andreas, var är du?n Är cher okej? Du har väll inte skadat henne? Då dödar jag dig!
Frågorna bara bubblade i mig.
- Ta det kugnt, kom bara till *Adress* nu! Svarade han och klickade

Jag rusade till adressen han gett mig med adrenalinet pumpande i blodet. Han ska nog få, man kidnappar inte mitt barn utan att man får något tillbaka.

Huset var i rött trä, väldigt gammalt och ruttnat. Trädgården var helt vissen och fönstrena igenspikade. Ska jag knacka eller bara gå in? Jag bestämmer mig för att knacka och bultar tre gånger på dörren. jag hör steg därinne sedan flyger dörren upp. Andreas drar in mig och kysser mig. Jag puttar bort honom.
- vad gör du?! skriker jag.
- var är Cher?!
- Du och jag ska prata först, sedan Cher. Hon är i säkert förvar hos, hmm, en person, är det enda han säger, sedan går han nedför en trappa och jag följer efter. Trappan leder till ett mörkt rum, men Andreas tänder och det är ett rum med gråa, slitna tapeter och bara två fåtöljer.
- Slå dig ned, säger han pekar på en av fåtöljer och sätter sig i den andra. Jga gör som han säger. Fåtäljen är hård och man känner fjädrarna där inne, dom är hårda mot rumpan.
- Okej, börjar han. Du ska ge mig 20 000 dollar i cash, imorn. Annars släpper jag aldrig ut cher eller dig. Du fårstpr Emeliy, han reser sig upp, går mot mig och ler. jag har faktiskt aldrig gillat dig, alltid varit Misha, som jag träffade för fem år sedan.
Det han säger är väldigt svårt att ta in. 20 000 dollar? Hur ska jag få tag i det? Speciellt om han inte tänker slääppa mig. och Misha, vadå alltid vart hon? I fem år? Har han utnyttjat mig? Den j*veln!
- Ja, jag har utnyttjat dig, och ja, Cher. Det var inte meningen att hon skulle komma till, men det blev så. Du får inte säga vad so hänt till någon, då ryker Cher!

Två timmar sitter jag och tjurar med värk i rumpan. jag har inte sett Cher, han har lämnat mig i detta stinkande rum, snällt! och hur ska jag få 20 000 dollar till imorgon? Mamma och pappa kan inte fixa det så fort, men kanske kan...

---